Chevrolets svar kom torsdagen den 29 september 1966, “Camaro, the car of today” som det hette reklamfilmerna. Camaron blev mer än bara ett svar på Ford Mustang, det blev en succé med sina slanka linjer och långa lista med tillval eller options som vi lite skadade säger. Konstruktionen var helt ny för GM med en separat ram fram och självbärande kaross bak, och hela karossens design var tidlös men samtidigt klassisk med den långa motorhuven och korta bakdelen - ”long and short deck design”.
Tillsammans med den långa tillvalslistan och möjligheterna att kombinera dessa med olika modeller som RS, SS eller Z/28 innebar att kunderna i princip kunde ”bygga” sig sin egen Camaro, något som flitigt påpekades i dåtidens reklamfilmer och annonser. Man kunde bygga sin Camaro i form av en coupé eller cab, förutom Z/28 som bara fanns som coupé.
På motorsidan fanns allt från 130 hk rak sexa till en så kallad 375 hk/396 big block, men det tog ett tag för Camaro köparna att inse att dessa bilar också kunde vara snabba. De allra flesta köparna beställde 327or eller den helt nya 295 hk/350 (SS350). I januari 1967 introducerades Z/28an med sin alldeles egna lilla 302a, enbart framtagen för att Camaron skulle få delta i den årsgamla SCCA Trans Am banracingserien där den också satte den sina tydliga spår.
För de köpare som gillade hästkrafter spreds ryktet snabbt att Camaron utgjorde ett alldeles utmärkt objekt för att lyckas inom dragracing. Big block Camaros dök upp hos de allra flesta stora teamen, bland andra Bill ”Grumpy” Jenkins som vann det mesta i Super Stock klassen över hela USA. Att stort intresse fanns liksom en oerhörd potential insåg ett antal prestanda orienterade Chevrolet återförsäljare, bland andra Dana, Nickey och Yenko, som snart hade skapat egna legender genom att stoppa 427or i olika trimningsgrader i sina Camaros innan de placerades i försäljningshallen.
Att Camaron var en succé underströks ytterligare genom att den valdes till Pace Car för Indy 500 1967.
Camaroproduktion årsmodell 1967: 220 906 st.
1967
Årsmodellen känns lättast igen på dörrarnas ventilationsrutor samt avsaknaden av sidomarkeringsljus (jämfört med 1968). Vidare så saknar bakljusen mittensarg och i standardgrillen sitter runda parkeringsljus/blinkers. Inredningen är också unik för årsmodellen med den lilla, drygt decimetern breda, stoppningen längst upp på instrumentbrädan, och nedtill på sidorna av instrumentbrädan finns inga friskluftsutsläpp. Observera att Camaros med fabriksmonterad AC dock har dessa friskluftsutsläpp nedtill på brädan, tillsammans med utsläpp längst upp på instrumentbrädans mittkonsoll. Sidopanelerna fram och bak går på denna årsmodell inte ända upp till sidorutorna utan den sista decimetern är i metall, lackerad i samma färg som instrumentbrädan.
1967 RS/SS med Dog Dish.
Efter denna första enkla visuella inspektion är det dags att öppna förardörren. Då kan man notera att dörrgångjärnen sitter med tre bultar i kaross samt dörr och mellan gångjärnen finner man bilens chassinummer. Detta nummer är stansat på en blank metallbricka som är fastnitad i karossen mellan de två dörrgångjärnen. Unikt för 1967 är också bakluckan vars undersida saknar hål för infästning av spoiler, och detta helt enkelt för att spoiler inte fanns som tillval denna årsmodell. Fram då? Nej, tråkigt men sant, även om det fanns prototyper med spoilers både fram och bak.
Så blir dags att börja kravla omkring undertill. Det är bakvagnen som är unik för 67orna. Båda stötdämparna sitter monterade bakom bakaxeln och endast enkelblad fanns att få, det senare var ett faktum som ställde till det en hel del för lite piggare modeller både vid acceleration och vid hårda inbromsningar. Symptomen var en kraftigt hoppande bakaxel och lösningen var ett särskilt stag på höger sida som fästes på insidan av rambenet och i högra bakaxelröret, vilka modeller som hade staget redogörs för nedan. Lösningen var acceptabel med tanke på att det var mitt i ett modellår. Hittar du axel med infästningar på båda axelrören kommer den från en Firebird.
Nedan följer en genomgång av de grundutrustningspaket som fanns och vilka sedan kunde kompletteras med ett stort antal olika tillval som t ex: färgade rutor, elfönsterhissar, AC, deluxe inredning, servobromsar (trummor eller skivor), tiltratt, servostyrning, mittkonsol, extra mätare och mycket annat.
Camaro Sport Coupé och Convertible
1967 Convertible, från ”Pacesetter Sale”.
• Svart grill med bowtie emblem.
• Kromlister runt grill.
• Runda parkeringsljus/blinkers i grill.
• Chevrolet och Camaro emblem på frontplåt.
• Kromlister på tröskellådor.
• Camaro emblem på framskärmar.
• Motortypemblem (end. V8 och tillval L6) på framskärmar.
• Blanka fälgcentrumkoppar.
• Kromad yttre backspegel (förarsida).
• Dubbla bakljus med backljus, kromsarg runt (tidiga 67or) – kromsarg med svart innanför (sena 67or).
• Chevrolet och Camaro emblem på baklucka.
• Stötfångarhorn bak, små från undersidan av stötfångaren.
Basmotor: 140 hk/230 kubiktum L6, standard L6
210 hk/327 V8, standard V8
Tillval: 155 hk/250 L6, RPO L22
275 hk/327 V8, RPO L30
Standardväxellåda till basmodellerna var en 3-växlad manuell med Saginaw 4-växlad manuell, RPO M20, som tillval. En 2-stegs Powerglide var enda automatalternativet.
På bakaxelsidan var det 10-bult axeln som gällde, med undantag för Camaros med 275 hk/327, RPO L30, i kombination med 4-växlad manuell vilka hade 12-bult bakaxel och dessa hade även en traction bar på höger sida. Se även nedan under Super Sport (SS) och Z28.
Alla cabbar hade en del unika delar monterade. En ”fiffig” detalj som alla cabbar utrustades med var fyra stycken cylindrar som var bultade i bilens fyra hörn. De vägde cirka 12 kg var och de två främre bultades i kylarramens ytterändar och i innerskärmarna, de satt delvis dolda under skärmarna. Cylindrarna i baktill bultades dels i en förstärkning på vardera sidan nästan längst bak i ytterkant i bagageutrymmet och dels i golvet, även dessa delvis dolda under skärmarna. Syftet med dessa cylindrar var att eliminera karossvibrationer vid vissa hastigheter och omständigheter, en mycket tillfällig men effektiv lösning på problemet som uppmärksammades mycket nära inpå introduktionen av den nya Camaron. Lösningen fick dock hänga med under första generationens alla tre årsmodeller, till Chevroletchefen Pete Estes stora förtret.
”The Camaro Collection”. Damkläder framtagna 1967.
Vidare hade alla cabbar också en förstärkningsprofil svetsad under passagerargolvet, bakom växellådsbalken, och i den profilen fanns sex gängade hål i vilka det bultades en förstärkningsplåt. Tröskellådorna var också förstärkta med dubbla plåtar, detta är ju lite svårt att se förstås.
Style Trim Group
RPO Z21 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar:
• Kromlister på skärmkanter.
• Kromlister på dropplister (endast coupé).
• Pinstriping längs karossida.
Rally Sport (RS)
RPO Z22 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar, RPO Z21 ingår (se ovan):
• Heltäckande svart grill med elmanövrerade luckor för strålkastare.
• Rektangulära parkeringsljus/blinkers i nedre frontplåt.
• RS emblem i grill.
• Kromlister på skärmkanter.
• Breda tredelade lister längs nedre karosspressning.
• Kromlister på dropplister (endast coupé).
• RS emblem på framskärmar.
• Pinstriping längs karossida.
• Svartlackerade tröskellådor, utom för: Tuxedo Black, Deepwater Blue, Tahoe Turquoise, Madeira Maroon och Royal Plum.
• RS tanklock.
• Bakljus med helröda glas, svartmålat mellan yttre kromsarg och glas.
• Backljus monterade nedanför stötfångaren.
Hello!
Super Sport (SS)
RPO L48, L35 och L78 var alla SS tillval och bestod av följande delar:
• RPO L48 = 295 hk/350 V8 (från och med september 1966) eller
• RPO L35 = 325 hk/396 V8 ( från och med november 1966) eller
• RPO L78 = 375 hk/396 V8 (från och med januari 1967)
• Unik motorhuv med upphöjning och simulerade luftintag i svart med längsgående ribbor.
• Stripe längst fram runt fronten, så kallad Bumble Bee stripe.
• SS emblem i grill (SS350 emblem med RPO L48).
• SS tanklock (SS350 tanklock med RPO L48).
• SS emblem på framskärmar.
• Wide Oval Red Stripe däck, D70-14, på 14 x 6 tums fälgar.
• Extra tjock huvisolering.
• Större kylare.
• Kraftigare fjädrar fram/bak, knutkors och startmotor.
• Kraftigare koppling (manuell).
• Dubbelt avgassystem, 2 1/4 tum med 2 tums slutrör, dubbla resonatorer och tvärgående ljuddämpare.
• 12-bult bakaxel, 8.875 tum dia. kronhjul.
• Traction bar (rund till alla med 4-vxl manuell låda, de flesta med 3-vxl manuell eller automat) på bakaxelns högra sida. Från och med mitten av december 1966.
• Kromade ventilkåpor och lock till luftrenare.
1967 SS huv. Även SS350 i början av modellåret 1968.
För RPO L35 och L78 gällde även:
• Kraftigare kulbultar, stötdämpare och motorfästen.
• Större kylare, med 5-blads slirfläkt till L78.
• Traction bar (rund till automat och fyrkantig till manuell från och med mars) på bakaxelns högra sida. Från och med mitten av december 1966.
• Svartlackerad bakpanel, utom för: Tuxedo Black, Deepwater Blue, Tahoe Turquoise, Madeira Maroon och Royal Plum.
• L78 hade 11.0:1 kompression, special mekanisk kamaxel, 800 cfm Holley dubbelpump, högrest aluminiuminsug, ”big port” toppar med 2.19/1.72 ventiler.
Sport Coupe, Rally Sport Coupe och Super Sport Convertible.
Standard växellåda för SS Camaro var en 3-växlad manuell alternativt en Heavy Duty Borg Warner 3-växlad med 4-växlade Muncie lådor som ytterligare tillval, RPO M20 och M21. På automatsidan kunde man bara beställa en 2-stegs Powerglide, RPO M35, i kombination med RPO L48 (SS350) och till RPO L35 (SS396 325 hk/396) fick man beställa TH400, RPO M40. 375 hk, RPO L78, versionen av SS396 kunde bara beställas med manuell, Muncie RPO M21. Notera att skivbromsar fram inte ingick som standard i något SS paket.
Rally Sport SS
En Camaro kunde även beställas med RS och SS paketen kombinerade, då ersattes alla RS emblem med SS.
Den 30 maj 1967 gick Indy 500 loppet av stapeln och vanns av A.J. Foyt som efter loppet förutom prisbucklan också fick en Rally Sport och Super Sport utrustad Camaro Convertible. Detta var en replika av de två Pace Car Camaros som användes under loppet, en startbil och en reservbil. Dessa tre Camaros var alla vita med vit topp och blå deluxe inredning, lacken var unik så till vida att ”Bumble Bee” stripen runt nosen och pinstripen längs sidan var matchande blå. I grunden var det så kallade RS/SS (se också nedan) Camaros och de hade bland annat 396 motorer, TH400 automater, mittkonsol och mätarpaket.
Även om Chevrolet annonserade om det faktum att Camaron blivit vald till Pace Car för 1967 års Indy 500 så lät man aldrig tillverka ett antal liknande Pace Car replikor som man gjorde 1969. Man satsade hårt på en ”Pacesetter” kampanj under tidiga våren men det var Camaro cabbar, men även coupéer, som liknade en Pace Car men inte med mer än att de var vita och hade en nosstripe.
1967 ”Pace Car Replica”.
Däremot lät Chevrolet tillverka ett antal Camaro cabbar som var utrustade med RS och SS paketen och som utseendemässigt var utrustade precis som den Pace Car som var på banan. Dessa Camaros blev ju i praktiken att betrakta som Pace Car replikor, frågan som många än idag ställer sig är hur många tillverkades. Att det var minst 131 stycken vet man för de finns dokumenterade men sedan sträcker sig de mer eller mindre kvalificerade uppskattningarna upp till åtminstone 350, och i vissa fall ända till över 600 stycken. Ingen vet idag.
Z/28
RPO Z28. Special Performance Package. Tillverkningen började alldeles i slutet av december 1966. Kunde endast beställas till coupé och bestod av:
• 290 hp/302 V8, 11.0:1 kompression, special mekanisk kamaxel.
• 800 cfm Holley dubbelpump, högrest aluminium insug.
• ”Musse Pigg” toppar med 2.02/1.60 ventiler.
• Extra stor kylare med 5-bladig slirfläkt.
• Quick-ratio styrsnäcka.
• 15 x 6 tums Rally Wheels med kromring och centrumkopp.
• 7.35 x 15 däck med röd eller vit rand.
• Kraftigare fjädrar/stötdämpare.
• 12-bult bakaxel, 8.875 tum dia. kronhjul.
• 3.73 bakaxelutväxling.
• Traction bar (rund t o m mars och därefter fyrkantig) på bakaxelns högra sida.
• Dubbelt avgassystem med en tvärgående ”deep-tone” ljuddämpare.
• Två breda stripes över motorhuv och baklucka.
Två obligatoriska tillval fanns; Muncie 4-växlad manuell, RPO M21, och servoskivbromsar (fram), RPO J52. Beställde man Z/28 paketet var man således tvungen att beställa de två ovanstående.
Övriga frivilliga tillval som fanns var bland annat Muncie 4-växlad, RPO M20, och spärrad differential (ingick faktiskt inte i Z/28 paketet). Utväxlingar fanns att få upp till 5.14, från och med 4.10 var det dock obligatoriskt med spärrad differential. Annat kul som kunde beställas var Cowl Induction (tog friskluft genom uppskuret hål i torpedvägg ovanför värmepaket) och headers, dessa var fabrikstillval men levererades i bagageutrymmet och monterades av återförsäljaren.
Penske-Sunoco SCCA Trans Am Camaros.
Cross-Ram insug var dock inte något tillval från fabrik utan det var något man bara kunde beställa hos återförsäljaren via reservdelskatalogen. Med ett pris kring $500 (1/5 av vad en hel bil kostade) blev det förmodligen inte många sålda. Förmodligen var det mest racingteam som beställde dessa och på gatan var det mest jobbigt eftersom insuget inte var gjort för att fungera under 3 000 rpm. Dessutom upphörde den vanliga bilgarantin att gälla, som erbjöds av återförsäljaren, om Cross-Ram insuget monterades.
Den observante läsaren har kunnat notera att inget har nämnts om mätarpaket vilket beror på att det var ett helt separat tillval liksom en tillhörande mittkonsolen och hade ingen automatisk koppling till Z/28an. Poängterar också här på slutet att det var enkelbladfjädrar som gällde, inget annat, och de fanns i olika hårdheter. Sladdrigheten togs om hand, hjälpligt, med det ovan nämnda staget på höger sida.
1967 Z28 med RS.
Z/28an kunde även kombineras med Style Trim eller Rally Sport paket.
© Camaro.nu
Skrivet av: Ove Sjöholm
Bilder: Chevrolet och Ove Sjöholm